Sometimes you can't make it on your own..

Jag blir inte längre förvånad av mina handlingar. Jag vet att jag inte alltid tänker men ibland kanske det är de bästa. Jag vet verkligen inte vad jag vill. En del av mig vill flytta en annan del vill stanna. Den smarta delen vet att det bästa är att åka. Man kan ju alltid komma hem igen. Den dumma delen av mig borde förstå att jag inte har något här att hämta, egentligen tror jag att jag skulle må Jag är bara så rädd att lämna allt, tänk om det är försent sen...

Varför lyckas alltid jag göra såna saker som jag inte borde? Jag lyckas alltid dra allt fram till gränsen och sen ge det en knuff så det trillar över.
Det är måndag igen. Jag tycker inte om måndagar.. Helgen gick snabbt och va väldigt oväntad.
Var det ett försök att få det som förr? Tror inte jag lyckades och tror att jag innerst inne inte vill ha det som förr när allt kommer omkring.
Jag träffade dig, vi höll väl vänner ganska länge, från torsdag till lördag. Kanske något av ett rekord. men jag undrar hur du alltid lyckas förstöra. Jag förstår inte hur du orkar ljuga och göra som du gör. Jag orkar faktiskt inte bry mig mera om dig och dina dumma påhitt.

Hur lyckas jag?

På något sätt tycker jag allt har blivit så annorlunda. Jag har blivit annorlunda. Konstig säger någon, gladare säger någon annan. Jag håller mig till att tro på den som säger att jag har blivit en gladare människa. Jag vill nog innerst inne vara en glad människa som alla tycker om, som om det kommer hända.

Jag tänker på dom personerna jag verkligen har tappat, som det inte är riktigt samma sak med längre. Det finns också dom personerna som har fösvunnit ur ens liv som man egentligen inte reflekterar över, inte riktigt bryr sig. Dom personerna är väl inga riktiga vänner, jag kanske inte va en riktig vän mot dom.

Allt va bra, allt kanske va en illsion men allt var bra. Vi levde i vårat lilla gäng på gott och på ont. Om man går riktigt lång tillbaka har det kommit och gått personer men vi har alltid stått där i slutet iallafall. Jag vet inte om det va du och jag som splittrade allt eller om folk redan innan hade börjat trappa av. kanske är det fortfarande samma gamla gäng utan att jag är med.

Ibland vill jag att saker ska vara som vanligt, som förut. Jag vet att det som har hänt kan man aldrig ta tillbaka. Under det senast året har jag lärt mig många läxor. Jag har lärt mig att allt är inte vad det verkar. Folk kan vara otroligt falska. Lögner har blivit en del av vardagen.
Vet du, det gör inte ens ont längre. Jag har vant mig att ta smärtan som du hela tiden snällt utsätter mig för. Frågan är om du förstår men bara skiter i det eller om du verkligen inte alls tänker.

Hur jag än vänder och vrider på det kommer det aldrig bli som förr, jag kommer aldrig bli den personen som jag en gång va. Det är tråkigt men så är det. Hur mångar smällar orkar en person?

Hon kommer och krossa ditt hjärta säger du. Varför berättar du något sånt för mig?
är jag inte fel person att berätta detta för? å det ska inte vara hon som ska krossa ditt hjärta, det ska ju vara jag..
Du förstår inte varför jag bryr mig när du gör sakerna eller hör av dig men det gör ju fortfarande ont.

Allt är vad det inte borde vara..

"Well I'd trade in all the rest of my days,
Just the mere reflection of your face,
For one shining moment...

Helt plötsligt tog det slut. bara sådär. Undrar om det va väntat eller om det bara kom. Du säger att det är inte min sak. Dom säger att det är det.
Jag vet inte. Jag kan till viss del hålla med dig men jag vet att dom har rätt.
Så nu va det slut iaf. Det är konstigt allt har bara stannat och jag inser att nu kommer det aldrig bli som förut.
I någon snabb stund trodde jag att vi skulle klara det här men med dina lögner och allt skitsnack klarar jag mig bättre utan.

"Did I ask too much?
More than a lot.
You gave me nothing,
Now it's all I've got
We're one
But we're not the same
Well we
Hurt each other
Then we do it again"